Sverige var under medeltiden och framöver ett land präglat av småjordbruk och fattigdom. Hästen utgjord en central del av vardagslivet, för överlevnaden, samt fungerade som arbetsredskap, fortskaffningsmedel och vän. Trähästen blev en självklar leksak för barnen.
Ofta täljdes hästen av fadern och gavs som en kärleksfull gåva till de egna barnen, men det finns även skriftliga belägg att det funnits trähästar till salu på marknad för snart 400 år sedan.
Redan före mitten av 1800-talets tillverkades dalahästar i en primitiv serietillverkning men var ofta en bisysselsättning, vid sidan av andra näringar. Det fanns dock personer som fick sin huvudsakliga inkomst från hantverket.
Verksamheten koncentrerades till Morabyarna Bergkarlås, Risa, Vattnäs och Nusnäs. Det sägs att Bergkarlås gick i täten och att Dalahästen en gång i tiden kallades för Bergkarlåshästen.
Kringresande gårdshandlare och permanenta handelsbodar visades sig vara av betydande vikt för dalahästens spridning inom Sveriges gränser.
I samband med världsutställningen 1939 i USA blev dalahästen en världskändis och en symbol för hela Sverige. Idag är dalahästen förknippat med hästar tillverkade i Nusnäs.
Dalahästen är en viktig del i det Svenska kulturarvet och det är vår skyldighet att vårda detta ”Svenskaste av Svenska kulturarv”. I takt med ökad kunskap är det min förhoppning att de flesta gamla dalahästar stannar inom rikets gränser. Under många årtionden har allt för många hästar försvunnit utomlands. Jag hoppas att med denna privata samling inspirera och bidra till att väcka ert intresse i en central del av vårt Svenska kulturarv…